DEBATTARTIKEL. Det har nu fastslagits att LAS inte kommer att ändras i enlighet med LAS utredningen, och regeringen meddelar att de istället går vidare med förändringarna som överenskommits mellan Svenskt Näringsliv och PTK.
CvZs senior advisor Jan Rudbad reflekterar över detta nedan.
Överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK andas en känsla av att man vill förstärka den svenska modellen. ”Monopolet” skall stärkas och Centerpartiet och Liberalerna håller på att bli uppsnurrade på läktaren igen. Hela överenskommelsen andas krav på kollektivavtal för att kunna ta del av ändringarna.
De senaste tio åren har det skett en kraftig tillbakagång för fackföreningsrörelsen när det gäller såväl antalet som andelen medlemmar. Nästan 80 % av de växande företagen med 1 - 50 anställda saknar idag kollektivavtal. Det är bl. a i det perspektivet som en förbättrad lagstiftning skall ske via tvingande rätt så att inte parterna skall kunna ändra spelreglerna för ”egen vinnings skull” för att den vägen locka till sig nya marknader. Överenskommelsen tenderar att cementera sjuttiotalets sätt att tänka istället för att göra det friare - som väl var tanken?
Man skiljer exempelvis mellan de företag som har kollektivavtal och de som inte har kollektivavtal när det gäller turordningsreglerna. Faktum är att följden blir att de som inte har kollektivavtal missgynnas. Det är därför det krävs tvingande rätt i många delar. Risken är att annars att parterna verkar för att förändra materialet för sina egna syften.
Två andra delar i överenskommelsen gäller frågan om omställningsstöd respektive kompetensstöd. Omställningsstödet ska innebära kompetensutveckling utan att det föreligger uppsägning, men förutsätter att det finns kollektivavtal. Kompetensstödet innebär ett kompletterande studiestöd för anställda, och även här förutsätts kollektivavtal.
Gällande båda dessa stöd - omställningsstöd och kompetensstöd - förutsätter parterna att staten går in och skapar en offentlig omställningsorganisation respektive att staten inrättar ett offentligt finansierat studiestöd för dem som inte omfattas av kollektivavtal. Den statliga finansieringen av detta bör enligt parterna medföra att de företag som har kollektivavtal ska få sänkt arbetsgivaravgift. Är det rimligt?
En ytterligare del i överenskommelsen som även den innebär en tillbakagång eller snarare cementering av sjuttiotals tänkandet är förslaget att dagens statliga system ska ersättas med en kollektivavtalad a-kassa. Vilka konsekvenser får detta för de företag som inte är anslutna?
På samma sätt och med samma effekt för överenskommelsen in en försäkring mot utebliven lön vid tvist där man förutsätter att den anställde har ett kollektivavtal.
Överenskommelsen visar att parterna, när det gäller den konkreta lagstiftningen, inte har förmåga att se utvecklingen ur ett framtida perspektiv. Den modernisering som krävs i dag och i framtiden kan inte bygga på förändringar av och inom ramen för de lagar som bygger på den anda som rådde på 1970-talet. Världen ser annorlunda ut i dag. Villkoren för företag och anställda har väsentligen ändrats jämfört med för 50 år sedan. En helt ny spelplan behöver skapas för att bättre svara mot den utveckling som sker inom näringslivet och Sveriges konkurrenskraft internationellt.
Om ovanstående var det pris som Socialdemokraterna fick betala för makten till Centerpartiet och Liberalerna, så var det sannerligen billigt köpt.